Signes dopdag och IdaPatriks bröllopsdag.

Vi var bjudna att övervara Signes dop kl 13:00 i Hortlax kyrka. Vi riggade oss i bästa stassen och åkte till Hortlax. Vi var i kyrkan en kvart före utsatt tid och jag hann pinna iväg tillbaka till bilen för att hämta videokameran. Högtiden inleddes med klockringning och sedan började orgeln spela... Ja, vad spelade kantorn? Jamen det här får bara inte ske! Det var ju bröllopsmusik! Joo, mycket riktigt, i kyrkgången skrider Patrik och Ida hand i hand fram mot koret! Det artade sig till vigselakt. Prästen kom ut ur sakristian med Signe i famnen och överlämnade henne till Patrik som i sin tur passade till sin något chockade svärmor, som fick ta han om den lilla under den nu stundande akten. Patrik lyckades med det som i detta sammanhang kan betecknas som mardrömsscenariot, ringen dansade iväg ut på golvet. En viss munterhet märktes i församlingen, prästen t.o.m. fnissade, när hon skulle återuppta ceremonin. Det blev en vacker vigselakt och det tårar som skall till vid ett sådant tillfälle trillade vackert nedför, inte bara mödrakinder. Till dophögtiden, bjöd prästen in de små barnen att komma och stå vid dopfunten, för att de riktigt skulle kunna se hur dopet går till. Efteråt var det tid för kramar och gratulationer. Ingen av de inbjudna gästerna hade varit förutseende och skaffat risgryn, så brudparet poserade utanför kyrkporten utan detta attribut.