Tillkortakommande

Söndag 9 september Följde jag med familjen Marklund till Lulea Airport för att ta deras bil hem till garaget. När jag skulle åka, var jag osäker på något och tände lampan i taket. Då kan bara en sak hända, jag lämnade den på.Vad blir följden? I dag, när Robban skulle hämta bilen, var det strömlöst. Vi fick använda startkablar. Det gick ju bra. Nu får vi hälsa familjen välkomna hem!

Gravar och Grävare

Tisdag 4, var vi till Marklunds på Höglandsnäsvägen och plockade svarta vinbär. Det är ganska angenämt när det är stora bär och stora klasar. Kan busken heta "StorKlas"?
 Onsdag 5, kände jag behov att få cykla en bit, så jag tog på mig gul varselväst och laddade ryggsäcken med Punkaspray, Powerbank, sladdar och vattenflaska. Första anhalt var kyrkogården, för att kolla hur blomstren står på sig. Visst blommar det, men lite spinkiga är dom.  På svärföräldrarnas grav, där meningen var att gräs skulle få växa. det  har tydligen fått konkurrens av ett gäng violer.
 Jag gjorde en sväng förbi Berggården och hälsade på Bore. Sedan började jag den egentliga cykelturen. I Trolllbäcken pågår det grävning för någon kabel. Där var flera grävare engagerade och den som stod längst bort där man kommer ut mot E4:an tyckte jag var intressant.
 Den är utrustad med en rejäl kran (Företaget Palfinger AG är en österrikisk tillverkare av hydrauliska lyft-, lastnings- och hanteringssystem, särskilt kända för kranarna.) Den kan vara bra vid hantering av kabeltrummor, som den på bilden.
 Härifrån fortsatte jag vidare i första hand till Hortlax, där jag skulle proviantera. Det vill säga att jag kände behov av en banan eller två till mina ben. Jag handlade även annat som behövdes till hushållet. Det blev nog 4 -5 kg extra på pakethållaren och då var bananerna bra. Jag tog vägen över Blåsmark, Svensbyn, Vitsand, Bergsviken och Degeränget. När jag kom hem, stod cykeldatorn på 55,98 km. Då hade min älskade Gun-Britt Pizza på bordet. Vad kan vara svårt då?

Giron igen.

Tisdag 28 augusti 2018
Monica hämtade oss i god tid för att vi skulle vara på busstationen före 07:45. Vi satte oss i bussen tillsammans med SPF-Häggen-medlemmar som ordnat en tvådagars resa till Kiruna bland annat. Färden ställdes  mot Jokkmokk, där samemuséet Ajtte var första anhalt.  Efter en rundvandring i den intressanta utställningen, där man kan ströva omkring med hjälp av ett guidehäfte genom olika epoker. Man skall komma ihåg att samerna utgör ursprungsbefolkningen i denna del av vårt land.
I restaurangen i anslutning till muséet, serverades en smaklig lunchbuffe, bestående av renköttspaj och annat lokalproducerat. Resan gick vidare till Porjus gamla kraftstation där Lars Wallbing,  tidigare  anställd visade den gamla maskinhallen. Det första kraftverket byggdes 1910 - 1915. I den finns idag ett museum och vattenkraftsutrustning för utbildning och forskning. Kraftproduktionen sker i den nya kraftverket som uppfördes åren 1971–1982 några hundra meter nordväst om det gamla kraftverket. Idag är den Vattenfalls (och Sveriges) tredje största med en normal årsproduktion på 1 233 GWh.
     Porjusbesöket avslutades med fika på den vackert inredda
järnvägsstationen.
   Resan gick vidare via Gällivare / Malmberget till slutmålet Kiruna, där vi installerade oss i Folkhögskolans vandrarhem. Därefter serverades ett läckert middagsmål på Hotell Ripans restaurang.
Onsdag 29. Vi samlades i bussen, som tog oss som skulle ned i gruvan till gruvbussen. De övriga fick en rundtur, där de kunniga guiderna Ingemar och Bengt bjöd på rik information om malmbrytning, skidbacken, Jägarskolan, Hjalmar Lundbom, Järnvägshistoria, ett besök i den unika kyrkan som prisats som Sveriges vackraste år 2001. I det nybyggda Stadshuset Kristallen, som av folkhumorn kallas Toarullen, gjordes en intressant rundvandring.
 Hemfärden gick via Överkalix och vid Bengt Pohjanens ortodoxa kyrka.
   En något märklig byggnad med sin lökkupol och prydd av många vackra ikoner.
 
Turen avslutades i skymningen på Nilles Bar i Svartbyn där det serverades en rejäl portion Skinkstek, potatis och grönsallad.
 
Hemma på Piteå busstation var vi vid 21- tiden. Monica mötte där och skjutsade oss hem till våra egna sängar...
Tack för det!