Carpe Diem!

Vi tog det lite lugnt i morse, snozade fem minuter men det var ju morgon, så nog var det att stiga upp ändå. Mathias skulle vara på bygget halvåtta - åtta. Gun-Britt följde med ut och jag hade cykeln med. Mathias var på plats, han hade hämtat ytterligare isolering (50 mm) och höll på med att lägga på den. Vi har armerat idag. Vi bockade stänger och bearbetade nät. Sedan var det najning och distanser. Det har sina sidor att gå dubbelvikt och till slut blev det en hel del gny över detta från seniorsidan. Som tröst i gnället fick jag hämta baklastaren och lyfta "Paddan" och ställa den på släpet. I den vevan lyckades jag klanta till det och lyfta hyttdörren från gångjärnet. Jag vet inte om Mathias hann se fadäsen, men nu är det offentliggjort. Det gick bra att lyfta tillbaka dörren och det hela skulle ha kunnat passera obemärkt. Men nu är det som det är. När vi var klara och skulle därifrån, inträffade någonting fantastiskt. Jag skulle ringa en institution, som har telefontid tisdag - onsdag kl 1200 - 1300. Efter två signaler fick jag svar av en människa! Jag fick framföra mitt ärende och löfte om att min önskan skulle tillmötesgås. Jag cyklade hem, den här gången via Hortlax. Det är 9,15 km. Jag tänker jämföra olika färdvägar, för skoja skull. Lunchen, Gun-Britt bjöd på Spenatsoppa, gjord på älgkött med buljong, blev en lyckad variant. Elina ringde och varskodde att hon och barnen skulle komma, men vi hann ändå gå ut i husvagnen och räta på ryggen en stund. Jag hann även börja klippa gräset innan de kom. De har varit här en bra stund och nog fick gräsklippar´n stå den stunden! Monica ringde och ville bli hämtad från jobbet, hon har lånat ut sin bil idag. Jag åkte och hämtade henne. Tänk vad mycket roligt man hinner uppleva en vanlig onsdag. "Carpe diem quam minimum credula postero"