Nötmyrbodarna.

Gun-Britt hade långt framskridna planer. Det skulle lagas mat, för det kommer matgäster till middagen. Då blev det jag som fick ta cykeln till ICA för att komplettera. Det var en hel del, som fattades. Ryggsäcken blev full - och tung. Jag ringde till Valter för att kolla hur han hade det. Jodå, han höll på med "skräpjobb", d.v.s. han tvättade och strök. Sedan kom det fram att han hade ont i kroppen. Han hade varit ut för att söka hjortron och råkat falla så, att han trodde något revben fått en törn. Det hade blivit tre - fyra deciliter, det var allt.
När vi ätit lunch fick jag ett hugskott. Jag skulle ta cykeln och åka upp till Grundsjön och kolla efter hjortron vid stigen till Nötmyrbodarna. Jag brukar gå där tillsammans med Arnold och plocka. Jag laddade ryggsäcken med regnplagg, en tunn långärmad jacka, mygghatten, vatten, en banan och myggmedel. Jag bedömde att det tar mig en och en halv timme. Jag startade 13:11 och kom fram på minuten 14:41. Det stod en bil alldeles vid vägskälet, men hundra meter in på vägen stod en röd Volvo 745 och vid bilen fyra glada Ukrainare. Jag gissar om deras härkomst. första tanken var Thailändare men jag är osäker. De hade i alla fall fyra stora plasthinkar, där det uppenbarligen varit hjortron. De visade med tecken att de just tömt hinkarna inne i bilen och nu var de beredda att ge sig iväg en omgång till. Jag bytte kläder till myggtätt och stövlar och gav mig iväg trots att jag insåg att det var lönlöst. Jag träffade så två damer, som talade piitmåle. Det var de som hade den första bilen. Jag fann ett par bär, så jag tog fram den minsta plasthinken (1 liter ) ur ryggsäcken. Jag gick på den södra sidan av Grundsjön. Trampade fram och tillbaka, då och då fick jag kröka rygg för något enstaka bär. Det blev så att jag gick runt hela sjön och det tar på. När jag kom tillbaka till cykeln hade jag rejält trötta ben och kanske tre deciliter hjortron. Jag nollställde trippmätaren och började hemfärden. Fortsatte över Kalamark, för att se vilken väg som var kortast. Det visade sig att det var exakt lika långt. Totala distansen var 54,31 km. När jag var hemma stod trippmätaren på 27,5 km och det betyder att första delen var 26,81 km. Det hade tagit mig 2:45:28 och det blir medelhastighet 19,76 km/h. Maxfarten ned från Kalamark var 54 km/h. Promenaden runt sjön är drygt två km.Väl hemma, var benen alldeles nöjda. I huset fanns då våra gäster. Elina var här med Isla och Liam De hade fått löfte att sova i vår husvagn i natt. Gun-Britt hade gjort mat och gästerna satt vid bordet när jag kom. Vad livet kan vara fantastiskt!