onsdag 25 juni 2014

Ostens hus.

Nu är det redan onsdagskväll. I dag har vi varit med fyrtiosex andra medlemmar i SPF-Rönnen på en endagsutflykt. Vi startade vid halvnio frå Piteå Busstation. Då hade bussen hämtat resenärer från Statoil Norrfjärden, Solanderskolan Öjebyn, Piteå busstation och de två sista steg på strax söder om Pitsundsbron. Första anhalten var Vitbergsstugan Skellefteå. Där vi skulle avnjuta innehållet medhavda fikakorgar, mingla och beundra den storslagna utsikten över centralorten.



 Vidare fortsatte färden mot Burträsk. Vi hade avtalad tid för guidning genom Västerbottensostens historia. Vi kom till Burträsk i så god tid, att många passade på tillfället att gå in i kyrkan. Den nuvarande kyrkan är byggd i tegel, med vitputsad fasad. Grundplanen är korsformad, byggnadens längd är 40 meter och bredden över korsarmarna 35 meter. Den invändiga höjden är som mest 13 meter. Mittskeppet är hela 18 meter brett. Detta gör Burträsks kyrka till en av Norrlands största 1900-talskyrkor ifråga om invändig yta. Det sammanbyggda, men sidställda tornet är 50 meter högt.


På avtalad tid, kom vi till Ostens hus, där guiden  berättade om mejerskan Ulrika Eleonora Lindström. Vi 35-års ålder, utbildade hon sig till mejerska och fick 1839 arbete på mejeriet i Burträsk och avancerade efter tre år till huvudmejerska. Sedan finns det flera tänkbara scenarier om hur det verkligen gick till, när osten med den speciella smaken kom till. Det mest troliga var att hon hade ambitionen att utveckla ostframställningen för att förbättra smak- och lagringsegenskaperna hos osten.


Enligt planerna, skulle vi åka tillbaka till Skellefteå för att äta lunch och därefter skulle det finnas tid för fria aktiviteter. Men resplanen ändrades och man gjorde ett uppskattat besök på Vargviksgårdens trädgård. Innehavarinnan, Märta Eklund, är en aktiv pensionär, som älskar trädgård och perenner samt buskar med vackra blad. Att komponera med växter är ett spännande sätt att arbeta med färg och form. Perenna planteringar räknas även i Sverige som en egen konstart. Sällskapet inbjöds till improviserad trädgårdsvandring, som blev en stark upplevelse för många. Eftersom de växter, som finns till försäljning är tåliga och bra för vårt klimat, var det åtskilliga som stuvades in i bussens bagageutrymme. När sällskapet så småningom återvänt till Skellefteå för lunch, hade tiden för fria aktiviteter passerat. Efter den sena måltiden, var det fyrtioåtta nöjda pensionärer som ställde kosan mot hembygden.











Inga kommentarer: