Onsdag 26 augusti. Avresedag / Ankomstdag.

Onsdag 26 augusti.
Vi gjorde oss ingen brådska, det skulle bli en lång dag. Efter frukost gick Gun-Britt ut till hallonbuskarna. Jag startade dammsugaren och for över hela huset. Sedan var jag ut och hjälpte till med plockningen. Som vi brukar, frös vi in vackra bär och kokade sylt av fulisarna. Vi ägnade oss också åt att äta ur kylen, tills det bara återstod sådant som kan stå kvar en vecka. Vi gjorde klar packninggen och vid halv fyra, kom Grahns, som vi åkte med till Lulea AirPort. Vi var framme vid tiden då incheckningen öppnade. Vi kom iväg upp i luften bra precis på den aviserade tiden. Resan gick bra, maten var mycket välsmakande, nu har vi lämnat onsdagen bakom oss och nallat en halv timme av torsdagsdygnet.

 

Det ser inbjudande ut. Ingen behövde natta oss, det blev av sig självt.

Torsdag 27 augusti.

En drömlös natt, men nu va det dags, att börja ta tillvara vad som bjuds. Först var det frukost. Det tar lite tid att orientera sig i frukostbuffén. Det fanns allt som hör till. Sedan var det praktiska saker, det behövdes en speciell nyckel till Safe Boxen, innan man får Kodlåset att fungera. Sedan slutade det ena nyckelkortet att fungera. Det visade sig att jag stört magnetremsan genom att bära kortet tillsammans med telefonen. Efter lunchen gick vi ned till poolen. Det blev just då Vattenjympa och jag hoppade i och var med. Före middagen, var vi vid baren och fick en ”GT” före maten. Den satt fint i den ljumna kvällen. Efter den gemensamma middagen, bjöd vi hem de övriga på en kopp ”Neskaffe” med Wafers som tilltugg. 

Fredag28 augusti.

Efter frukosten åkte vi alla med buss in till Rhodos stad. 

Vi promenerade innanför muren. Det var ju intressant men så småningom var det dags vända hemåt och det var inte alldeles lätt, att hitta tillbaka till busshållplatsen.

 

Det blev så, att vi tillsammans med Margareta och Lennart tog en taxi hem till hotellet, medan de två Grahnfamilerna åkte buss. Alla kom hem välbehållna lagom till lunchen. Efter middagen ville vi ta desserten med oss hem, för att dit ta tillsammans på en balkong och äta den. Med det gick inte, man får inte bära mot med sig från restaurangen! Men vi satt ändå en stund på Margareta och Lennarts balkong, innan vi gick var och en till sitt. 

Lördag 29 augusti.

Vi hängde på låset vid frukostrestaurangen, för att hinna äta och vara klara att åka med bussen till Rhodos hamn. Där gick vi ombord på en båt, som förde oss till Lindos. Det blev en skön sjötur på två och en halv timme. Under resan, blev jag uppringd av Ulla Gustavsson, som meddelade att Ekologen alltid är boikad andra onsdagen i månaden. Det betyder att Fyrklangens bokning väger lättare än Paltflickornas. Jag lovade att ställa om körens agenda under kommande vecka, då vi är hemma igen. När vi vvar framme vid Lindos, var det gott att på Taverna Skala få lunch. 

  

 Jag för min del beställde en Tonfisksallad med tillbehör och en kall öl.

 

Jag hade ambitionen att gå upp till den högt belägna Akkropolis och det märkliga reliefgalleriet, som jag sett när jag var här 2007.  

 

Dit upp kan man åka Åsnetaxi, men jag valde att använda mina egna ben. Men min minnesbild var alltför diffus, så jag missade målet. Det blev bara att jag gick hela vägen upp genom "Den vita staden", en rejäl genomkörare i den mer än trettiogradiga värmen.

 Visserligen är jag besviken över mitt geografiska tillkortakommande, men nöjd med upplevelsen. Jag hann med en ytterligare kall öl, innan det var dags för tillbakafärden. 

Efter halva återfärden, stannade båten, för att de som ville, skulle få ta en simtur i det varma och klara vattnet. Cirka tjugo minuter fick badarna på sig innan hemfärden fortsatte. Vi var hemma lagom till middagen. Efteråt samlades vi hos Ulla och Björn, på Neskaffe/te och en pratstund före sänggåendet.

Söndag 30 augusti.

Det blev lite sovmorgon, för att frukostrestaurangen öppnar senare på söndagar, tror jag. Vi träffade i alla fall de andra, när vi kom till La Tasca. Efter frukosten promenerade vi tillsammans med Maj-Lis och Ivar på motionsspåret.

Då kom vi bl.a.. förbi gymmet, men det är stängt i dag. Trots det, såg jag att det var folk därinne, som tränade. Sedan, nu under förmiddagen, har jag gått motionsspåret ett varv, jag gjorde även en avstickare ut på, som jag tror, döda korallblocken, där Medelhavets vågor kommer in mot stranden.

Där upptäckte jag ett fenomen, som är alldeles naturligt, men som jag inte tänkt på. I fördjupningar på klipporna, ser det ut som is, Men det är naturligtvis salt. Jag smakade och visst, det är äkta Medelhavssalt.
 
Jag "What s Up - chattade med Monica och skickade även en hälsning till Ida  och Elina. Efter lunchen gick vi och satte oss vid poolen. Jag var först i, men sedan var det Gun-Britts tur. Jag slingrade mig ur badbyxorna och satte dom i en plastbägare, som vi nyss tömt. Vi tog med oss handdukar, hatten, ja plastkassen med våra tillhörigheter och gick till den grundare ändan av poolen. Det krävdes för att få Madam Lindström i vattnet.

 

Sedan gick vi hem, duschade och pudrade näsan. I kväll var vi hos Maj-Lis och Ivar, där blev vi bjudna på NESKAFFE, te och Cokies. Samtalsämnen dyker upp som på löpande band.

Måndag 31 augusti.

Ny vecka med samma sol och samma molnfrihet. Men jag klagar inte värmen bekommer mig inte särskilt mycket. Man skall bara komma ihåg att dricka mycket. Efter frukosten, var vi på Wings välkomstinformation. Det blev först i dag, men bättre sent än aldrig. Det var information om hur vi får checka in vårt bagage redan här och får då Boardingkortet.  Det är bara att gå till säkerhetskontrollen när vi kommer till flygplatsen. I övrigt har vi njutit av svalkan i lägenheten. Vi var förbi och kollade på gymmet, det är välutrustat med en bra uppsättning KettleBells men det känns inte lockande, då jag inte har gympakläderna med mig. Det får bli på ACTIC i stället. Jag har ju semester. Nå, Gun-Britt skickade ut mig att promenera joggingrundan, så lite grann har jag ju rört mig. 

Tisdag 1 september.

I natt har jag drömt om det våldsammaste snöoväder i mannaminne. Jag vet inte på vilket sätt den drömmen kan kopplas till det väder vi haft här och nu. Jag har även bearbetat mitt tillkortakommande i går med gymmet. Så, efter frukosten gick vi dit ner och jag gjorde ett kort pass. 

   

Jag hade satt kameran i Gun-Britts händer, så hon skulle dokumentera. Efter det gick vi upp till poolen intill Athena. Jag bytte till badbyxor och sedan vi hittat och gjort i ordning en solbädd, gick jag ned till havet för en salt simtur. Det var skönt, nu återstod bara en av mina föresatser, att åka vattenrutschkana. Först skulle vi ta igen oss en stund, hade just pratat om någon form av förfriskningar, när plötsligt vår granne, en ung mamma, erbjöd sig att gå och hämta något åt oss. Det var bara att önska. Vi blev ju rejält överraskade, men beställde varsin glassbägare. 

  

Hon gick iväg och kom snart tillbaka med det önskade på en bricka. Vi behövde inte ens plocka fram vårt nyckelkort. Så fantastisk kvinna, hon leder! 

     

Nu var det dags för vattenrutschkanan. Jag exercerade kamerateknik med min kära och efter två turer, lyckades hon få till en riktigt stänkande bildserie. Vi har båda duschat, Gun-Britt torkade håret i solen och vinden mellan husen och nu är det dags för en promenad, för att stimulera matlusten. Gun-Britt tog med filmkameran och så gick vi runt på området och gjorde panoreringar för att visa hur vi har bott den här tiden. Sedan åt vi den sista gemensamma middagen. Efteråt satt vi en stund vid sportbaren, innan vi gick var och en till sitt. Sist var jag ut och tog en bild av den lysande SUNWING – skylten, som sitter på den byggnad där vi har våra lägenheter. 

Onsdag 2 september.

I dag var det hemresedag, det mesta var nedpackat. Vi gick till frukosten. Efter den var vi tillbaka och gjorde bagaget klart. Vi tog med pass och biljetter och gick till den lokala incheckningen. Så smidigt, vi fick lämna ifrån oss bagaget och fick Boarding Pass i näven. När vi kom till flygplatsen och såg vilka köer det var till incheckningarna uppskattade vi att det bara var att gå till säkerhetskontrollen. Vi hann äta en fruktsallad före ombordstigningen. Flygresan hem gick utan problem och när vi kom till LLA, stod Conny där. Han fick en rejäl överraskning, när jag presenterade Maj-Lis och Ivar och att de skulle åka med. Jag hade kanske varit lite otydlig, när jag beskrev hur vi hade ordnat transport till och från flyget. Men det gick bra och när vi var hemma, fanns det en rejäl portion sillsallat i kylen. Tack Monica!

Nu börjar vardagen.