Visa vid vindens ängar.

Jag drömde i morse, att jag sjöng:
Det går en vind över vindens ängar,
det fladdrar till i en tyllgardin.
Och jag ska skriva en sommarvisa
med sol och blomdoft i melodin.
Jag ville sjunga om Katarina,
till träklangsflöjter och alcymbal
men vindens toner blir sommarns sånger,
jag bara lyssnar i björklövssal.
Jag var förundrad över att jag sjöng så rent, varenda ton satt exakt. Så vaknade jag och blev varse att jag hade öronproppen från radion i örat och det var Mats Paulson som sjöng. Jag hade avtalat med Arnold, att vi skulle åka ut till vårat hjortronställe ock kolla om det ev. fanns kvar hjortron trots att vi var minst tre veckor försent.

Jodå, visst hittade vi hjortron, men inte så många och de vi fann var övermogna. Det som syns i den mindre hinken, är min skörd,185 g. När vi druckit kaffe och ätit våra medhavda mackor, beslutade vi att vi skulle gå upp på Kalahatten. Som utsiktsberg är den ingen höjdare, trots sina 243 m ö.h. Skogen, främst tall, skymmer effektivt utsikten.
Gun-Britt hade skördat hallon 539g klass II och 658g klass I. Dessutom har hon kokat sylt av dagens hjortronskörd. Maten stod på bordet när jag kom hem från skogsäventyret. vi var bjudna hem till Mimmi och Valter på en pratstund med kaffe/the och go' doppa. När vi skulle åka hem, kom Valter med en burk hjortron, som vi fick. Han är nu näst äldst i Svensbyn, men är den som har kläm på var hjortronen finns och plockar dem också

Utsikt mot Nordväst från Kalahatten.
Som synes bjuds det inte på några vida
vyer.

.

Hjortron som vi fick av Valter.