Söndag bjöd på snö och blåst, som kunde skapa fantastiska konstverk.Men det kändes ändå skönt och förhoppningsvis - meningsfullt att dra på sig skyddsutrustning (stövlar, byxor, hjälm med visir och hörselkåpor) för skogsarbete. Uppdraget var att bistå Bosse L. med att ta tillvara vindfälld skog från nyårsaftonens storm. Det ovädret borde rimligtvis heta Sylvester. Det började med uppskattningsvis en kilometers promenad, delvis pulsning i snödrivor med utrustningen på släp i var sin barnpulka. På avverkningsplatsen fick vi sparka undan halvmeterdjup snö som fallit sedan vi senast var där. Det är en blandning av timmer- och veddimmensioner i det som ligger som ett plockepinn. Det var när vi skulle ta ner en rejält grov fura, som tillsammans med en klenare gran, stod mot en annan kraftig fura, som det hände. Jag körde fast motorsågen när jag skulle kapa furan vid roten. Den bara satt fast! Vi försökte, men utan framgång, att dra och bända för att få trädet att falla. Till slut var enda chansen att traska tillbaka till vägen för att åka och hämta ytterligare en motorsåg. Vi tvingades göra två försök och kapa bort bitar ur stammen för att få ner det ståtliga trädet. Nog smakade kaffe och mackor efter det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar